Blå & livlös...
Ja vad har hänt me Lilleman....? Vi fick aldrig nåt direkt svar då ingen riktigt visste...
Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv...!! Ja inte många gånger förr i allafall...
Hjärtat slog nog ca 300 slag extra de stackars minuter de varade...
Satt lugnt i soffan då Hans kommer in med en blå o livlös liten kille...
-Malin, de här ser inte bra ut, han e blå.... Eller vad han nu sa o förlitade sej på mej o lämnade över honom i min famn...
Huh... Vet inte riktigt vad jag gjorde men satte mej på golvet, vände upp, ner, titta efter, hit, dit, titta, lyssna... Han andas i allafall o kände mej genast snäppet lugnare...
De blåa försvann sakta... -Ska jag ringa...nä...ja... Paniken fanns i våra kroppar... Jag hade en livlös pojke i min famn.. Hans ringde...112...
Liten kvicknade till, ögonen rullade o försvann, dåsade ihop...gång på gång...
Men medans vi pratade me hon i andra sidan luren vaknade han till, drack vatten o vart "normal". Men de skickade en ambulans! De ville inte att de här bara skulle gå förbi obemärkt... (heter de så..?)
Fick beröm i telefon att vi verkade ju ha gjort allt rätt... Vad vet jag? Vet inte vad jag gjorde, å vad gör man... allt man kan o lite till men man har inte en susning om hur man ska bete sej...
Liten stackars Mathias hade ju haft magsjuka som började lite smått natten mot fredag... Åt inte, kräktes, så slö o soooov, vi tyckte han drack ganska mycke i allafall...
Fick åka till akuten o sedan stanna över på barnavd. över natten för observation me prover o trådar mellan kropp o apparat över natten...
Skönt att kunna slappna av under natten o i allafall sova lite... Händer de nåt ser sköterskorna de på apparaten utanför... Hur hade de vare en natt hemma??
De kunde inte säga exakt vad de berodde på, han var ganska uttorkad....å haft magsjuka... De var väl de...
En gång ingen gång sa doktorn...
Hoppas för Guds skull att jag aldrig mer behöver hålla i en blå o livlös pojke i min famn!!
Vill aldrig mer äns tänka tanken att nu dör han...
Att alltid de värsta ska fara genom ens huvud...
Nu mår han bra!! =) Fortfarande vinglig igår... Lite krasslig i magen men tar väl ett tag att få den till rätta...
Men idag e MIN ÄLSKADE POJKE TILLBAKA!! Glad/tjurig som vanligt!! ;)
Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv...!! Ja inte många gånger förr i allafall...
Hjärtat slog nog ca 300 slag extra de stackars minuter de varade...
Satt lugnt i soffan då Hans kommer in med en blå o livlös liten kille...
-Malin, de här ser inte bra ut, han e blå.... Eller vad han nu sa o förlitade sej på mej o lämnade över honom i min famn...
Huh... Vet inte riktigt vad jag gjorde men satte mej på golvet, vände upp, ner, titta efter, hit, dit, titta, lyssna... Han andas i allafall o kände mej genast snäppet lugnare...
De blåa försvann sakta... -Ska jag ringa...nä...ja... Paniken fanns i våra kroppar... Jag hade en livlös pojke i min famn.. Hans ringde...112...
Liten kvicknade till, ögonen rullade o försvann, dåsade ihop...gång på gång...
Men medans vi pratade me hon i andra sidan luren vaknade han till, drack vatten o vart "normal". Men de skickade en ambulans! De ville inte att de här bara skulle gå förbi obemärkt... (heter de så..?)
Fick beröm i telefon att vi verkade ju ha gjort allt rätt... Vad vet jag? Vet inte vad jag gjorde, å vad gör man... allt man kan o lite till men man har inte en susning om hur man ska bete sej...
Liten stackars Mathias hade ju haft magsjuka som började lite smått natten mot fredag... Åt inte, kräktes, så slö o soooov, vi tyckte han drack ganska mycke i allafall...
Fick åka till akuten o sedan stanna över på barnavd. över natten för observation me prover o trådar mellan kropp o apparat över natten...
Skönt att kunna slappna av under natten o i allafall sova lite... Händer de nåt ser sköterskorna de på apparaten utanför... Hur hade de vare en natt hemma??
De kunde inte säga exakt vad de berodde på, han var ganska uttorkad....å haft magsjuka... De var väl de...
En gång ingen gång sa doktorn...
Hoppas för Guds skull att jag aldrig mer behöver hålla i en blå o livlös pojke i min famn!!
Vill aldrig mer äns tänka tanken att nu dör han...
Att alltid de värsta ska fara genom ens huvud...
Nu mår han bra!! =) Fortfarande vinglig igår... Lite krasslig i magen men tar väl ett tag att få den till rätta...
Men idag e MIN ÄLSKADE POJKE TILLBAKA!! Glad/tjurig som vanligt!! ;)
Kommentarer
Postat av: Catharina
Men fy vad otäckt!! Jättekram till er alla o vilken tur allt gick bra!!!
Postat av: eleine
FYYYYY vad obehagligt!!! Bra jobbat, tur allt gick bra och att han mår bra nu. Själv skulle jag nog svimmat! Kram!!!
Trackback